Första året med en Pikler-triangel – när barnet inte klättrar

Jag köpte en Pikler-triangel i god tid innan min son fyllde ett. Jag hade föreställt mig vad som skulle hända: han skulle klättra, jag skulle ta bilden, och ställningen skulle ha förtjänat sin plats redan första dagen.

Så blev det inte. Vid ett års ålder var han inte det minsta intresserad av den som klätterredskap. Han låg under den. Kröp igenom. Kom tillbaka. För honom var ställningen en plats, inte en utmaning, ett skydd att gå in under.

Det tog ett tag innan jag förstod att det inte var ett misslyckande. Det var precis vad Emmi Piklers tanke handlar om.

En klätterställning är ingen uppgift som ska klaras av

Kärnan i Piklers tänkande är att barnet utvecklar sin rörelse i egen takt, utan att en vuxen lyfter det till positioner som det inte når självt. Ställningen är ett erbjudande, inte ett program. Om barnet väljer att ligga ner har barnet valt att ligga ner.

Det är också en säkerhetsfråga. Ett barn som klättrar upp självt kan oftast ta sig ner igen. Ett barn som har lyfts upp kan det inte.

Vad första året faktiskt innebär

Barn är olika och det finns inget schema, men i grova drag beskriver föräldrar den här ordningen:

• Cirka 6–10 månader: ställningen är ett stöd. Barnet drar sig upp mot pinnarna och står en stund. Ingen klättring.
• Cirka 10–15 månader: ställningen är en plats. Barnet går in under, kryper igenom, lutar sig mot den. Hos oss varade den här fasen länge.
• Cirka 15 månader–2 år: de första stegen upp. Ofta en pinne i taget, om och om igen.
• Från 2 år: klättring över toppen, rampen, åkandet och egna påhittade regler.

Om ditt barn stannar i en fas i månader är ingenting fel. Pengarna var inte bortkastade, ställningen används, bara inte på det sätt du föreställde dig.

En koja är ett riktigt sätt att använda den

Det jag först läste som ”fel” användning visade sig vara den bästa. En klätterställning fungerar som koja därför att den är ett barnstort rum som barnet kan välja självt. Lägg en filt över, så finns det därunder en plats som är deras.

En sak är värd att veta: kojlek och klättring hör inte till samma stund. Med en filt över ställningen är klättring inte säkert – barnet ser inte pinnarna och kan inte bedöma greppet. Ta av filten när klättringen börjar.

Som koja slår bågen triangeln

Om ditt barn framför allt använder ställningen som en plats är bågen den mer praktiska formen. En triangel är en triangel: utrymmet under smalnar av uppåt. Under en båge finns ett lågt, öppet utrymme där barnet kan ligga raklångt, och bågen är öppen i båda ändar, så man kan ta sig in och ut från båda hållen.

Bågen gör dessutom tre saker som triangeln inte gör: den gungar, den vänds till en balansbräda, och den är låg – vilket gör den mindre skrämmande för ett barn som tvekar inför höjd.

Hos oss är det Montessori-klätterbågen – baltisk björkplywood, EN 71-certifierad, maxbelastning 50 kg.

Fyra saker som hjälpte hos oss

• Platsen avgör. En ställning i hörnet av barnrummet blir oanvänd. Jag flyttade vår till rummet där vi ändå befann oss, och då kom den till användning.
• Visa inte för mycket. Att visa en gång räcker. Upprepad uppmuntran gör ställningen till den vuxnas idé.
• Mjukt underlag och fritt runtom. Att ta sig ner är en del av klättrandet. Lämna tydligt mer plats runt den än dess egna mått.
• En paus hjälper. Om den har stått orörd i en månad, ställ undan den ett par veckor. Tillbaka igen är den ny.

Vilken modell jag skulle välja i dag

Om jag började om skulle jag börja med en båge eller en låg triangel i två delar, och gå över till en modifierbar modell först när klättrandet verkligen kommit i gång. Den dyraste och mest mångsidiga är inte den bästa första ställningen, den är den bästa andra.

Jag har ställt fyra modeller sida vid sida i samma tabell: pris, åldersrekommendation, klätterhöjd, bärkraft, certifiering och utrymme. Jämför Pikler-trianglar →

Hela sortimentet finns här: Pikler-trianglar och klätterställningar.

Vi ger inga hälso- eller vårdråd. I frågor om åldersrekommendationer och säkerhet är tillverkarens egna anvisningar alltid den primära källan.